Stig S

Söndag 3 juli 20:55

Du frågar…
Jag tänker att detta med ”religionsutövning” i viss mån har med känsla att göra men också med vilja och rutin - typ. Ibland känns det bra och extra men - precis som arbete eller familjeliv - är de flesta dagar bara vardagar utan vare sig extra stimulans eller besvikelser. Om man då ”infinner sig” bara när det ger en själv något berövar man på något vis andra om något, sig själv. Det är en anledning till att de gamla själavårdarna kunde uppmana till att ”torrtro” och ”bevara formen då ska formen bevara dig”. Inte helt olikt att äta hälsosamt avvägd kost, inte bara det som frestar gommen.

Johnny Lestander

Måndag 4 juli 02:28

Religionsutövning utan geist det är verkligen ingen höjdare. Vi är ju olika som människor men just nu saknas geisten helt och hållet för egen del. Att då tvinga sig själv att gå dit känns inte rätt. Andra kan ju säkert rutinmässigt göra det men inte jag. Jag måste känna glädje och geist vilket jag just nu inte gör. Jag menar då inte allmänt utan när det gäller kyrkeriet.

Stig igen

Måndag 4 juli 09:13

Jag ser vad du säger och valet är naturligtvis ditt. Jag pekar bara på EN konsekvens av att låta den egna känslan styra - att andra går miste om ens närvaro, uppmuntran, kritik och engagemang. Ta till exempel internationella gruppen - som kan vara ganska seg. Om de ”humörberoende” är växelvis på och av fladdrar arbetet och eventuell utveckling bromsas. På samma sätt är det med gudstjänstlivet om ”det-ska-passa-just-mig-känslan” blir för dominant och olika uppfattningar och åsikter försvinner. Aktivt så kallat ”kyrkfolk” är motvikt mot överdrivet prästvälde.

Johnny Lestander

Måndag 4 juli 16:48

Nu tror jag ju inte att vi kommer att få något prästvälde inom Älvsby församling. Uppfattar varken att Samuel eller Karl-Johan är sådana personer men jag kanske har fel. Dessutom uppfattar jag ju inte att Anna-Karin har en sådan personlighet. När det gäller kyrkostyrelsen och kyrkofullmäktige så är de ju styrda av socialdemokraterna och deras prioritering är nog mer på diakonin är på gudstjänstlivet. Sedan så uppfattar åtminstone jag att det finns ett klar gruppindelning av de som är kyrkoaktiva både när det gäller Bibelstudier och gudstjänstliv och vi kan väl konstatera att de nog inte främst lutar sig mot den liberala teologisynen som jag till vissa delar lutar mig emot.